Dagarna gick, det fortsatte bara att mobba. En av killarna hoppade ur mobbargruppen. Det var Kalle. Kalle ville bli vän med Wille och inte vara taskig mot Jennifer. De började kalla Jennifer för fula saker. Inte så grova men taskuga ändå. De kallar henne idiot unge, jävla idiot. Sen sa de något som Jennifer tog väldigt illa upp av. De sa gå och dö förhelvete. Jennifer blev ledsen sen sprang iväg till en kulle utanför skolan. När hon sprang så hörde hon ett plingande ljud. Det var klockan som ringde in barnen för skolan började. Jennifer brydde sig inte och fortsatte springa. Hon satt occh grät flera minuter på kullen. Ungefär 30 minuter efter sprang hon tillbaka till skolan. Vanför kom du sent, sa läraren. Jag såg en skadad hund som låg mitt på vägen, sa Jennifer med nervös röst. Hennes lärare hette Emma. Jennifer tyckte om Emma för att hon var snäll. Emma blev aldrig arg hon var alltid snäll. Hon visste inte vad som hade hänt Jennifer de senaste dagarna. Efter skolan fick hon gå själv för ingen ville gå med henne. Jennifers mamma Karina var bortrest till Italien i en vecka. Hon bodde hos sin pappa under den eckan med hennes bor Sam. Jennifer slutade göra läxor för att hon inte orkade. Hon bestämde sig för att när Karina kom hem så skulle Jennifer berätta vadd som hände. Men så blev det inte.